Detta ämnet kommer ju upp lite titt som tätt, vilket inte är konstigt med tanke på alla kändisar som adopterar barn idag. Jag ser absolut inga som helst problem i det eftersom jag själv är adopterad men denna diskussion kom upp idag på jobbet och en arbetskollega fällde då en kommentar som jag faktiskt blev sårad av och som jag har gått o tänkt på hela dagen.
Det som vi pratade om var att adoptivbarn inte är föräldrarnas "egna" barn och jag menade då att "nej, det är ju inte biologiska barn men det är ju fortfarande deras barn" vilket då min kollega menade på att så var ju inte fallet. Jag vet ju själv att jag inte är mina föräldrars biologiska barn men jag är ju fortfarande deras barn och kommer alltid att vara deras barn. Det är ungefär som att adoptivbarn skulle vara mindre värda. Mina föräldrar har ett biologiskt barn men de älskar ju inte henne mer för de utan de älskar ju oss alla 3 lika mycket.
Om jag inte kan få barn så skulle jag adoptera, även om processen är lång, det kan de ju även bli om man vill ha biologiska barn. Jag vet inte varför jag tog åt mig så men det var nog mer för att han menade att mina föräldrar inte är "mina" föräldrar. Jag har bara en mamma o pappa och skulle jag mot all förmodan få tag på min biologiska pappa i indien så skulle jag aldrig kunna se honom som min pappa för det är inte han som uppfostrat mig eller format mig till den personen jag är idag. Det enda rolig skulle väl vara o se vart jag har fått mitt utseende ifrån men det är ändå det enda.
Kramar
Test
10 år sedan