Älskade underbara kör!

Idag var det äntligen dags för mig att ta ton i min älskade kör, GOBA-gospel. Så härligt att vara tillbaka, förra måndagen så kom det en massa annat emellan vilket gjorde att jag inte kunde komma. Det är så kul att sjunga och just övar vi inför en konsert som vi har på onsdag den 28 augusti i Molkom. Det enda negativa är att vi övar vid alsters kyrka och har man, som jag, ingen bil så det blir så bökigt med allt, fråga någon om skjuts man känner sig lite tjatig. Men nu har jag sett att det går bussar oxå, iallafall dit som man kan ta så kan man ju alltid fråga om man får skjuts av någon in till stan, för där ifrån tar man sig ju hem. Vi sjunger många bra låtar nu oxå och jag hoppas, igen, att jag en dag kan få sjunga solo det är så kul och det är verkligen det jag vill men vi får se, det blir nog bra!

Helgen har varit bra, det blev kräftskiva hos fina vänner i edsvalla vi hade så kul och trevligt :). Mer sånt tycker jag, att bara umgås, prata och skratta. Var lite trött på lördagen men det hör väl till efter en kräftskiva antar jag.

Nu är det jobb-vecka igen och denna veckan kommer min fina chef tillbaka, skönt att hon är tillbaka även om det har gått bra när hon varit borta, vi har vunnit 3 stycken "tävlingar" när hon var borta och det känns bra, jag har sålt riktigt bra och månaden är inte slut än så det ser bra ut :)

I helgen blir det kräftskiva igen, om jag lyckas få tag på skjuts, och på lördag blir det ut med några hockeykompisar för att sedan träffa en kompis och se på när en gammal arbetskompis band spelar, ska bli så kul.

Idag är jag ledig och är redan vaken, vad hände med sovmorgon när man är ledig, men nu har jag fått i mig frukost och kaffe. Idag ska jag äntligen få träffa mina små älsklingar, vi ska till badhuset. Jag vet att det inte är mina barn men jag ser dem som mina egna :). Det är väl så man får göra när man inte har egna barn - än. Jag lever fortfarande på hoppet att jag kommer dit en vacker dag, det var en indisk tjej inne på jobbet här för vecka sen och hon hade sina små barn med sig och gud va fina de var och då tänkte jag att så där kommer nog mina barn se ut den dagen jag får några, alldeles chokladbruna och söta :)

Nej, nu ska jag njuta av min kopp!

Puss och Kram
Jossan

"Ja, jag är singel" :(

Min resa mot nya mål går väl bra antar jag. Lite hackigt men ändå åt rätt håll :). Jag har ett mål och jag vet att jag kommer klara det iallafall och det är bra nog för att vara mig.

Det har varit mycket jobb den senaste tiden, det är visserligen semestertider och jag gillar att jobba mycket men visst är man trött, herregud :). Nästa vecka är chefen tillbaka och då är man tillbaka i de vanliga tiderna och dagarna eller hur man ska säga. Skönt att ha henne tillbaka även om det har funkat bra när hon inte varit på plats. VI har vunnit två tävlingar vilket har genererat i en tårta och trivselpengar :).

Tankarna i hjärnan har kommit igång igen vilket är sådär känner jag. Saknaden är så stort efter kärlek, värme, barn m.m. Men ibland så känner jag att jag kanske får förlika mig med tanken att det kanske kommer att förbli så här, med det livet jag har och då får jag vara nöjd med det och glädjas åt det jag kan.

Ibland så låter många förvånande över att man faktiskt är själv, träffade en bekant här för några dagar sedan och naturligtvis så kommer ju den där frågan om man har familj osv och jag svarar ju "nej det har jag inte" och svaret jag får var "nehe men oj, har du inte det", ja vad ska man svara på det. Ungefär som att det var en stor katastrof att jag inte hade någon pojkvän eller barn. Visst samma känsla kan jag förstå att folk som är ett par känner när de får frågan "när kommer barnet då" men det är väl först när man får en liknande fråga själv som man förstår att folk ibland inte riktigt tänker sig för med vad de säger. Så det var väl det där som fick mina tankar att börja snurra och börja fundera att vad gör man för fel eller hur jag ska säga. Varför är det så lätt för alla andra och inte för en annan.

Man försöker ju att inte tänka på det men det är ju inte så lätt speciellt inte när många i en umgängeskrets träffar någon, skaffar barn, bröllop osv. Jag gläds verkligen åt ALLA mina vänner när det händer men det är klart att det sticker lite det gör det för man vill ju vara där själv.

Någon dejting-sida har det ju blivit oxå men jag får bara massa knäppskallar efter mig, fick en efter mig här förra veckan, trots att vi inte hade träffats så började han vara riktigt svartsjukt med vem jag träffade, vem jag skulle gå ut med osv...Herregud, det var ett big NO så den avslutade jag. Men det är väl bara att ta nya tag antar jag. Glömma det och se på framtiden för jag vet väl egentligen innerst inne att det kommer ju bli min tur men ibland önskar man lite att man visste när :)

Puss och Kram
Jossan