Jag vill....

...vara lycklig, få känna fjärilar i magen, få känna mig älskad. Ska det vara så svårt.

Har haft en mycket trevlig helg hos en vän. Hennes pojkvän har varit borta och då bodde jag hos henne. Vi har det super mysigt, ätit gott och bara snackat en massa skit. Men jag vill ha hennes lycka känns det som. Få planera sin framtid med någon, veta att man är trygg att man har någon man älskar i sin närhet.

Jag vet att jag tjatar och ältar, men det är inte så lätt. Nu när jag kommit hem är det tomt, ingen att prata med, bara samma tystnad som det alltid är, man går och lägger sig själv, ingen att prata med.

Usch, va tråkigt det där lät. Ibland har man inte så mycket roligt att dela med sig. Denna vecka är det dock en del roliga saker som händer, träffa lite vänner, sjunga, musikquizz och sen kommer helgen igen :D. På lördag är fest hos min vän A-S ska bli mycket roligt, jag har köpt en ny klänning och jag hoppas den kommer innan festen och även hoppas på att den passar men det tror jag. Men fin är den...dock svart men jag gillar svart, kan ju alltid ha något fint halsband till eller så.

Kram på Er alla!


(
(Bild från H&M)

Tur i kärlek...

Ett program som jag följde för många år sedan, ett bra program enligt mig.
Undrar dock när jag själv kommer att få tur i kärlek - igen. Har fått uppleva riktig kärlek(enligt mig) två gånger men det har båda gångerna slutat med att jag har blivit lämnad och fått mitt hjärta krossat.
Jag har varit kär många gånger men eftersom jag själv är så osäker har jag aldrig vågat göra något åt de, är väl rädd för att bli sviken.

Fick ett kryptiskt meddelande från en kille jag träffat för 1 år sedan ungefär, vi hade setts ute och han skrev att han tyckte det var kul att ses. Jag svarade ju naturligtvis att jag tyckte detsamma.
Jag vet att det inte betyder något, eftersom efter det inte fått något mer svar men till saken hör väl att det har hände lite saker mellan oss första gången vi såg och av olika anledningar så har jag inte vågat göra något.

Varför ska man vara så feg och varför ska ett enkelt meddelande röra till det i skallen. Jag tänker nog för mycket på allt sånt. Jag är nog ganska bräcklig när det gäller kärlek och känslor och mitt självförtroende är ju kört i botten också och det lär väl aldrig bli bra igen.

Snyggast i världen är jag inte och det är jag fullt medveten om men jag har ett gott hjärta och bara längtar tills jag träffar mannen i mitt liv.
Jag vet inte heller vad jag själv kan göra, banta ner mig kanske så man ser ut som de tjejer de flesta killar vill ha, men det blir ändå inte jag. Jag är rund och kort vilket gör att jag ibland ser ut som en lite boll och visst jag trivs inte direkt med det och försöker verkligen att tänka på vad jag stoppar i mig men ibland så skiter jag bara i de, vilket kanske inte är så bra alla gånger heller. Men jag tycker själv att jag är söt men inte snygg :).

Jag duktig på att analysera mycket men det kanske är typiskt oss tjejer också men jag kanske gör det lite för mycket för mitt eget bästa.

Men det blir nog bra så småningom.

Kramar på Er allihopa!

"en unge i minuten...."

Har precis sett på ett program som heter "en unge i minuten", handlar om förlossningskliniken i Västerås. Vilket program. Underbart och skrämmande på samma gång. Vilken underbar känsla att få ligga där och veta att snart förändras ens liv för alltid, inget kommer att vara detsamma. Man kommer att ha någon att ta hand om, älska och vårda för all framtid. Samtidigt är det också en skrämmande känsla, kommer man att göra ett bra "jobb" och kommer man att få uppleva det där. Tårarna rann nerför mina kinder, det var ett känsloladdat program och jag ser fram emot nästa vecka.

Har varit i Västerås i helgen och hälsat på mitt gudbarn och hans familj. Det var så trevligt och underbart att få träffa honom och han har vuxit otroligt mycket. Tiden springer iväg. Han är med mer och "pratar" med en på sitt eget lilla söta vis. Man vaknade tidigt det gjorde man men det var det värt när man fick vakna till lite joller och ett ansikte som sken upp när man visade sig, nyvaken och håret åt alla håll. Vi har varit på stan och åkt pulka, det var premiär för lilleman och jag tror han tyckte det var roligt, 1:a dagen var väl sådär men 2:a dagen verkade det gå bättre, det är väl en annorlunda känsla kan jag tänka mig och det går ju fort på något sätt. Imorse var det dock tyst när jag vaknade eftersom jag är hemma, man blir lätt van vid ljud osv.

Det där med barn präglar min vardag mycket, även om jag försöker att inte tänka på det jämt. Men så fort jag ser barn eller träffar mina syskonbarn så gör det ont i mig eftersom jag så gärna vill ha barn men tiden får utvisa om jag kommer att få barn eller inte. Ibland önskar jag att man kunde se in i framtiden men samtidigt vill jag ju inte de heller. Fram tills dess så får man rå om sina små älsklingar som syrran har och mitt gudbarn och kompisar barn, det är jag duktig på, skämma bort andras barn.

Idag har jag gjort semlor, skulle haft med dom till en kompis som tyvärr inte kunde ses imorgon så jag är en snäll kollega och tar med dom till jobbet, det är ju semmel-dagen imorgon också :)

Kram och God natt!!