Låg vecka!

Usch vilken vecka det har varit. Har känt mig låg men varför vet jag inte riktigt eller ja egentligen gör jag väl. Men vet inte riktigt hur jag ska se positivt på vissa saker. Hur gör man det när det bara är en massa motgångar i ens liv.

Är trött på allt och skulle väl egentligen bara vilja lägga mig ner o dra täcket över mig och vakna om typ 2 år :o). Nej, då så illa är det väl egentligen inte.

Tror det handlar om att jag träffade mitt misstag i helgen, jag kallar honom de för han är nog de. Han är inte bra för mig men jag kan inte släppa honom, fast nu var det nästan 2 månader som vi såg sist och det har faktiskt gått riktigt bra, har väl inte tänkt på honom så mycket men fick något ryck i helgen, saknade honom så fruktansvärt mycket och när han hörde av sig och frågade om han fick komma över så fick han de. Men denna gången kände jag ingen tomhet när han gick vilket jag har gjort alla andra gånger som vi har skiljts åt. Kanske har jag inte de känslorna för honom längre eller så har jag lagt dom långt långt bak för att jag ändå vet att det är ingen idé. Ibland tror jag också att jag inte kommer att få någon utan att "mitt misstag" är den jag kan få någon gång då och då.

När vi har varit ifrån varann har jag väl ändå mått bra, vilket jag i och för sig gör nu också, men ändå saknar jag honom. Jag vet att han inte tänker på mig på samma sätt som jag tänker på honom vilket ibland gör ont men samtidigt så vet jag att vi inte har någon framtid tillsammans. Som många killar, som jag har träffat, så vill han inte ha något seriöst. Just nu ligger väl det där med killar på is, kommer prinsen så gör han de och gör han de inte så är det väl så. Men någonstans i mitt hjärta så tror jag och hoppas jag att han finns där ute någonstans men har bara inte hittat ut :o)

Kramar

Grattis Julia!

Idag är det 18 år sedan som du föddes. Tänk som om det var igår som jag höll dig i min famn o snosade på dig. Nu är du en stor tjej men fortfarande kan du komma i min famn så jag kan hålla om dig.

Känns som om det var igår som jag o johanna fick åka hem till mormor o morfar för att mamma var tvungen att åka in till BB sen ringde pappa och berättade att vi hade fått en liten syster.

Du var så söt och luktade så gott, man ville bara hålla dig för evigt i famnen. Du gillade musik också, precis som storasyster. Du kom alltid på helg morgonen och ville in till mig. Man kunde redan i trappan höra dina små steg. Du ville lyssna på "sommartider" o "oa natten", sen stod du i min säng o hoppade o skrattade.

Sen hände något, du växte upp, jag hann aldrig med. Nu är du ingen liten tjej längre utan du är på väg in i vuxenvärlden och jag vet inte om jag är redo att släppa in dig i den, även om du kanske redan har besökt den utan storasyster :o)

Men kom ihåg älskade Julia, jag finns för alltid vid din sida!

Älskar dig!

Tårar!

Helgerna springer iväg så fort. I fredags hade vi afterwork på jobbet, så himla roligt och lyckat ska jag säga. Sen var jag iväg på en inflyttningsfest på lördagen, det var trevligt även om jag egentligen inte var upplagd för de. Var inte med dem ut på krogen. Mycket trevligt folk, en del som har jobbat på Makalös. Det fanns en kille, eller rättare sagt man på denna fest som fick mig att reagera på ett så konstigt sätt som jag inte reagerat på mycket länge. Han var så otroligt manlig(och i min ålder), en riktig "josefin-kille" men tyvärr var han upptagen.

Det är inte lätt att hitta någon, känner att jag går på nitar efter nitat. Letar gör jag ju inte heller. Men jag känner att jag vet inte om jag kan lita på någon kille igen. Vet liksom inte om man kan få tillbaka den tilliten igen. Jag hoppas ju de. Men nu kommer ju sommaren och man vet ju aldrig vad som kan hända under den :o)

Idag har jag haft en bra dag med mamma o pappa. Vi gjorde en utflykt till Borgvik för att kolla någon konstutställning. På vägen hem hände dock en sak som gjorde att jag hade en liten gråtattack här hemma sen, vi stod vi rödljus i stan och så kom det en bil bredvid oss och det var mitt ex med sin nya familj. Jag vet inte om han såg mig men det var jobbigt. Jag har hela tiden undrat hur jag skulle reagera om jag såg dem, nu var det visserligen i bilen men ändå. Visste väl att jag på något sätt skulle reagera som jag gjorde men reaktionen kommer ändå som en överraskning.

På tisdag fyller min älskade syster 18 år, tänk va tiden går fort, känns som om det var igår som vi var hos mormor o morfar och pappa ringde från BB och berättade att vi hade fått en liten syster :o)

Kramar på Er!