Idag har jag varit barnvakt åt söta lilla Erik och det gick så bra. Hans mamma skulle iväg o göra sig fin i håret så jag fick förtroendet att passa honom. Han sov när de kom så jag var lite nervös över att han skulle börja gråta när han vaknade och inte fick se sin mamma men det gjorde han inte.
Vi var i lekparken och lekte. Han fick gunga lite granna, åka rutschkana(med mig) och sedan spatserade vi på den stora gräsmattan, det tyckte han var intressesant för det var många fåglar som var där. Sen gick han också fem steg alldeles själv och det var roligt.
Sen gick vi en promenad runt området här och han kollade in allt som gick att titta på. Tänk va lite kan göra en liten pojke så intresserad. När vi kom hem så lekte vi med den enda leksaken jag har hemma för tillfälle, en lite boll, som vi rullade mellan oss. Det är ju det där när man inte har egna barn och man ska passa någon annans, att man inte har leksaker hemma, det är lite svårt att sysselsätta dem eftersom det man har hemma kanske inte är så roligt eller barnvänligt att leka med. Men han fick leka lite med mina gosedjur som jag har och sedan lyssnade vi lite på musik och sjöng. Fast kastruller och platsbestick går ju alltid hem...
Sen blev det dags för mat och då började han gråta lite granna, kanske blev han medveten om att mamma inte var där, så det blev att bära runt på honom, för satte jag honom på golvet så blev det ramaskri och jag tyckte så synd om honom. Men det var inte lätt att fixa i ordning maten medans man höll i honom. Men det gick. Han fick mat och vi kollade samtidigt på "Astrid Lindgrens jul", hon funkar i alla lägen och han kände ju igen några utan låtarna som spelas i filmen. Så han satt o diggade så sött, huvudet rörde sig fram och tillbaka i någon slags rytm.
Mamma kom sedan tillbaka och då blev Erik gladare, när han fick se ett välkänt ansikte och det var skönt för han var lite ledsen på slutet och då blir man lite nervös, just för att man inte vet hur man ska hantera de. Visst man får göra det bästa men det är ju inte kul att ha en gråtande liten kille som bara längtar efter sin mamma.
Men i det stora hela så var det en underbar dag och man längtar ju efter den dagen man har egna - igen. Men det lär ju dröja, man ska ju ha någon att skaffa barn med och det är inte det lättaste, man har gått på några nitar den senaste tiden och är rädd för att man bli sårad igen. Men det ska väl inte vara lätt antar jag.
På lördag ska jag på bröllop, det ser jag fram emot, jag lär väl gråta floder om jag känner mig själv rätt och sitta o drömma om den dagen man står där själv.
Ha en forsatt trevlig kväll!
