"Ja, jag är singel" :(

Min resa mot nya mål går väl bra antar jag. Lite hackigt men ändå åt rätt håll :). Jag har ett mål och jag vet att jag kommer klara det iallafall och det är bra nog för att vara mig.

Det har varit mycket jobb den senaste tiden, det är visserligen semestertider och jag gillar att jobba mycket men visst är man trött, herregud :). Nästa vecka är chefen tillbaka och då är man tillbaka i de vanliga tiderna och dagarna eller hur man ska säga. Skönt att ha henne tillbaka även om det har funkat bra när hon inte varit på plats. VI har vunnit två tävlingar vilket har genererat i en tårta och trivselpengar :).

Tankarna i hjärnan har kommit igång igen vilket är sådär känner jag. Saknaden är så stort efter kärlek, värme, barn m.m. Men ibland så känner jag att jag kanske får förlika mig med tanken att det kanske kommer att förbli så här, med det livet jag har och då får jag vara nöjd med det och glädjas åt det jag kan.

Ibland så låter många förvånande över att man faktiskt är själv, träffade en bekant här för några dagar sedan och naturligtvis så kommer ju den där frågan om man har familj osv och jag svarar ju "nej det har jag inte" och svaret jag får var "nehe men oj, har du inte det", ja vad ska man svara på det. Ungefär som att det var en stor katastrof att jag inte hade någon pojkvän eller barn. Visst samma känsla kan jag förstå att folk som är ett par känner när de får frågan "när kommer barnet då" men det är väl först när man får en liknande fråga själv som man förstår att folk ibland inte riktigt tänker sig för med vad de säger. Så det var väl det där som fick mina tankar att börja snurra och börja fundera att vad gör man för fel eller hur jag ska säga. Varför är det så lätt för alla andra och inte för en annan.

Man försöker ju att inte tänka på det men det är ju inte så lätt speciellt inte när många i en umgängeskrets träffar någon, skaffar barn, bröllop osv. Jag gläds verkligen åt ALLA mina vänner när det händer men det är klart att det sticker lite det gör det för man vill ju vara där själv.

Någon dejting-sida har det ju blivit oxå men jag får bara massa knäppskallar efter mig, fick en efter mig här förra veckan, trots att vi inte hade träffats så började han vara riktigt svartsjukt med vem jag träffade, vem jag skulle gå ut med osv...Herregud, det var ett big NO så den avslutade jag. Men det är väl bara att ta nya tag antar jag. Glömma det och se på framtiden för jag vet väl egentligen innerst inne att det kommer ju bli min tur men ibland önskar man lite att man visste när :)

Puss och Kram
Jossan