Jag kanske inte vet mycket men en sak vet jag och det är att jag duger precis som jag är :)

Detta är något jag har försökt intala mig själv ganska mycket de senaste dagarna. Ibland har det gått mycket bra och ibland går det bara åt helvete. Vad är liksom problemet, en del av mina vänner lyckas hela tiden med att hitta någon och jag tänker hela tiden vad gör jag för fel och vad har dom som inte jag har. Men visst jag är ju hellre ensam av rätt anledning än tillsammans med någon av fel. Men tiden och åren springer iväg så fort nästa vecka är det 3 år sedan som jag blev singel och det är helt sjukt vad den tiden har gått. Tycker inte själv att det har gått så lång tid men det har det tydligen gjort. Man undrar också vad man har gjort dessa år, inte ett skit uppenbart eftersom man fortfarande är singel. Man har visserligen fått sitt hjärta krossat några gånger så något har man kanske åstadkommit. Usch va bitter jag lät nu, men det är jobbigt ibland.

Man man vill ju så gärna ha en förändring, att något ska hända. Känns som om Karlstad inte har så mycket att bjuda på uppenbarligen. Jag förstår inte vad det är med de killar man träffar, varför vågar de inte satsa? Är det bara mig det är fel på eller vad är det? De killar man har träffat har ju ändå varit stabila, haft bra inkomst, hus/lägenhet men det är något ändå som fattas och det är väl det som man undrar hela tiden och som man kan älta till dö dagar. Sen när man lägger känslor åt sidan och inte bryr sig då kommer ju allt på en gång och när man ger det en chans så går det åt helvete fast man trott att denna gång kanske det är annorlunda.

Man har väl sina dåliga dagar och sina bra dagar men just nu känns det som om mina bara är dåliga. Men det ordnar väl upp sig antar jag.

Kramar Jossan