Pepparkaksbak

Idag har jag haft mina älsklingar hos mig och det har varit supermysigt, de är så underbara de små liven :o). Vi har bakat och sjungit en massa julsånger tillsammans. Då kan jag ju inte undvika tanken den dagen man står där med sina egna. Vad mycket man har med sig från sin egen barndom som man vill föra vidare, speciellt nu vid juletid. Alla förberedelser man gör osv.

Ja, längtan börjar igen att bli mycket stor även om jag försöker att tänka bort den eftersom jag inte har några barn eller inte vet om jag kommer att få några. Men under den tiden får man leka med andras barn och skämma bort dem och jag tror jag är duktig på att skämma bort andras barn, hoppas att mina blir lika bortskämda den dagen jag själv står där.

Har även haft avslutning med kören, det var trevligt. Synd att det slut men i januari är det dags igen.

Snart är det jul, gud vad fort det har gått och jag är inte färdig med mina julklappar än heller för den delen.

Det är helg snart igen också, veckorna går så himla fort. Får se om jag träffar personen jag vill träffa eller om vi överhuvud taget kommer att höras. Jag vill träffa honom men vet ju fortfarande inte om han vill träffa mig. Jag kan inte förneka att jag längtar efter honom så mycket och det var som en kompis sa till mig igår "Josefin, vill du gå i ovissheten, är det inte bättre att se till att du får reda på hur ni ska ha de, oavsett om du blir sårad eller ej" och han har ju så rätt. Men jag är så rädd att han ska såra mig vilket jag iofs tror jag att han kommer att göra och han har väl reda på ett sätt redan gjort de just för att han har velat så fram och tillbaka. Ja, jag MÅSTE nog göra något men vad vette tusan...