måndag 25 januari 2010

Tom på ord!

Det är jag just nu. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Tom på ord, tom i hjärtat, tom i bollen, hehe.

Tankar som bara flyger fram, ältande som aldrig tar slut. Önskar jag kunde sticka någonstans för att verkligen få rensa tankarna. Sätta mig ner o få fram vad är bäst för mig, mår jag verkligen bra i detta jag gör just nu. Svaret kanske jag redan har i och för sig men jag vill nog inte erkänna det.

Jag vet vad jag vill med mitt liv men ändå inte. Jag vill vara lycklig o frågan är väl om jag är det i det liv jag lever just nu. Ibland är jag lycklig och flyger fram på moln men så kommer en sån där svacka igen. Vad kan det bero på? I vissa fall -igen så önskar jag att jag såpas modig att jag inte skulle bry mig om konsekvenserna, att det inte skulle sänka mig som en tung sten i havet. Men jag är feg eller för känslig som kanske en del skulle säga. Eller kanske rent av desperat.

Ja ni, livet är inte lätt o ska väl inte vara lätt heller för den delen. Så vi får se när jag skriver igen, hoppas inte det dröjer allt för länge :o)

Kram på Er!

6 kommentarer:

  1. Jobbigt att känna så, men jag får känslan av att du redan vet vad du behöver göra. Egentligen... Sen kanske det är svårt att få hjärtat att förstå samma sak.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ska försöka komma ihåg vad jag skrev =)

    Det var nåt i stil med:
    Trist att känna så... Jag tycker ändå att det låter som att du innerst inne vet vad du behöver göra. Det svåra blir väl att övertala hjärtat om det också. Alltid jobbigt när hjärna och hjärta inte vill samarbeta =)

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Aha, ja det är ju de...Det är inte lätt att övertala hjärtat till de heller för den delen...

    Önskar jag vore tuff nog o egentligen inte behövde bli så knäckt om jag får ett negativt svar ifrån honom, men jag vet ju att jag skulle bli ledsen o vilja gräva ner mig...

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Nej det var ju det jag menade. Hjärnan ör oftast lite klokare, men sen ska man får med sig hjärtat också...

    Jo, fast du mår ju inte bra av att ha det så här heller. Då ödslar du ju bara tid på honom till ingen nytta. Om han inte vill satsa... Då är det ju bättre att ta tjuren vid hornen och ge honom ett ultimatum, antingen satsar ni fullt ut åp ett förhållande eller så får det vara. Du kan ju inte stå giv akt bara för att han kallar...

    Livet är inte alltid lätt, men det blir ju vad man gör det till. Om man accepterar att ha det så så kan man ju egentligen inte gnälla heller... Ibland vore det skönt att ha nån som löste problemen åt en =)
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Nej, det ska man ju inte göra, gnälla alltså...Men det är samtidigt inte lätt heller. Man vill o vill inte. Det är väl därför jag inte skrivit på ett tag heller för jag vill inte älta och att folk tycker att jag gnäller.

    Hihi, giv akt, den var bra...

    Ha en trevlig helg.

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera