Bröllop!

Imorgon är det dags för bröllop. Ska bli så kul och jag kommer att böla så mycket, det känner jag på mig för jag är nog inne i någon känslig period - igen. Den känsliga perioden brukar komma över mig när det händer saker som jag så gärna vill själv och som jag drömmer om.

Fan, att det ska var så jävla svårt, jag blir galen. Nu låter jag nog desperat men det har snart gått 1 år sedan det tog slut, tiden går så himla fort. Men jag vet ju vad jag vill och kanske killar tycker att man har bråttom i och med att man inte har varit singel så länge. Men jag vet vad jag vill ha o orkar inte hålla på att vela fram och tillbaka.

Fast det är ju jobbigt att bli sårad, vet inte om jag orkar med det igen. Bara tanken av att våga släppa in någon i ens liv igen och när vet man att man kan göra det utan att personen ifråga sårar en. Hur mycket vågar man säga, göra utan att känna att man har gjort bort sig. Jag känner att jag orkar inte med att bli sårad, just för känslornas skull. Det är ju bättre att vara rak, antingen är man intresserad eller så är man det inte.

Men man ska ju inte älta heller, jag ska säga att jag mår bra som det är just nu, jag saknar visserligen tvåsamheten men jag är hellre själv av rätt anledning än tillsammans med någon av fel.

Men när känner man att det är rätt, jo, när det pirrar, man blir glad att höra personers röst, man kollar på mobilen hela tiden för att man tror att det kommer ett sms eller att man rädd att missa ett sms, man kollar så telefonen funkar, är tom så dum att man ber ngn kompis skicka ett för att se att den inte är paj. Helt jävla sjukt ju. Men jag vet att man kan faktiskt bli så kär, jag har varit där, i mitt ex o jag hoppas att jag kommer att hitta tillbaka till någon igen och den killen till mig.

Fast jag undrar om jag någonsin kommer att finna lycka igen. Hoppet börjar sina faktiskt. Jag har min familj, mina vänner men något/någon fattas. Älskar verkligen dessa människor som finns i mitt liv men jag har mer att ge o jag vill ge det till någon som verkligen förtjänar min kärlek.

Det blir nog bra med detta också tror jag.

Kram på Er allihopa!