11 september 2011

Idag är det alltså 10 år sedan som World Trade Center föll, herregud att åren går så fort. Känns precis som om det var igår. Jag minns denna dag väldigt väl, jag satt på mitt dåvarande jobb och hade fått ett mail ifrån en kompis om en sak och efter att jag svarade på de så fick jag ett till där hon berättade vad som hade hänt, de hade tv där hon jobbade. Jag försökte då, som alla andra, att gå in på aftonbladet/expressen men där var det ju helt kört, alla nyhetssidor var ju helt överbelastade. Men efter många om och men så kom man in och man kunde verkligen inte fatta det man såg och läste. Det var verkligen helt sjukt. Sen när man kom hem så var det ju på varenda nyhetssändning och att se de där två planen flyga in i tornen, det var verkligen fruktansvärt att se, men trodde verkligen inte att det var sant. Sen att se tidningen dagen efter där någon hade lyckats fått ett kort på en man som hade slängt sig ut från ett utav tornen för att, han trodde kanske de, rädda sitt liv.

Ja man minns många tragiska saker som har hänt. Mordet på Anna Lind kommer jag väl ihåg, tsunamin, mordet på den lilla flickan i Arvika, mordet på Kevin i Arvika, Arboga-morden och även den dagen när prinsessan Diana omkom. Och nu att Stefan Liv tragiska bortgång. Det händer så mycket hemskt i världen att man ska vara tacksam över det man har hemma och vara rädda om sina nära och kära och våga mer. Man kommer bara nog att ångra det sen om man inte vågar ta det där lilla steget som man vill till en förändring.

Vila i frid och alla tankar till Er som förlorat Era nära och kära.

R.I.P min lilla morfar!

Kram Jossan